• English
  • Swedish

Årstider

Daniel Fredriksson Måndagar. Jag har inga större problem med dem egentligen. Dom är en paradox i sig själva, på en gång en pånyttfödelse och en chans att göra bättring, men också att med en djup suck åter vandra till foten av berget för att börja baxa stenen uppför berget, igen. Kanske är det dock så att man denna gång inte kommer att få se den envetet, obevekligt, rulla nedåt, till foten, igen. Att varje vecka utvecklas, spränga rutinen, hela tiden verka långt utanför de givna ramarna. Jag kan samtidigt välkomna den, rutinen. Och jag vet att jag växer. På något sätt.

Jag är inte säker på att jag vill välkomna november riktigt än.