Blogg från Konsistoriets internat

Elsa heter jag och jag är studentrepresentant i Konsistoriet, Uppsala universitets styrelse. Den 22–23 april åkte Konsistoriet på internat till Noors slott, och jag tänkte försöka ge en bild av vad vi faktiskt gjorde där och framförallt varför det både är viktigt och kul att vara studentrepresentant. 

Internatet började redan tidigt på tisdagsmorgonen. Bussen avgick kl. 09:00, prick. Det var nämligen väldigt tydligt att ingen räknades in, så det gällde att vara i tid. Eller ja, rektor dök upp 09:00:15 och då åkte vi. Väl framme på Noors slott serverades frukost i form av små yoghurtskålar och färdiga mackor, vilket kändes mycket lyxigt och en bra start för internatet. Självklart fanns det även kaffe! 

När alla landat och vi gått en presentationsrunda (vi hade bland annat fått förstärkning av nya lärarrepresentanter och vicerektorer) var det dags för rektorsdragningen. Rektor Anders Hagfeldt gav en bred lägesbild av vad som händer på universitetet just nu, och det blev snabbt tydligt att många av frågorna som diskuteras högt upp i organisationen hänger faktiskt ihop med studenters vardag.

En stor del handlade om Uppsala universitets internationella roll. UU står sig starkt i EU och samarbeten som Enlight och Erasmus+ fungerar väldigt bra, både för studenter och för universitetet som helhet. Samtidigt befinner vi oss i en tid där regeringen pratar mycket om så kallad ansvarsfull internationalisering. Det låter abstrakt, men i praktiken handlar det om att universitet förväntas tänka igenom vilka de samarbetar med, till exempel när det gäller länder där det finns politiska spänningar eller intressekonflikter. Här är rektor Anders och därmed universitetets hållning tydlig: akademin måste förbli öppen. Möjligheten att ställa frågor, diskutera och sprida kunskap är central, även när det är obekvämt eller politiskt komplicerat.

Från internationella samarbeten gled diskussionen över till något betydligt mer centralt och högst aktuellt: ekonomi och lokaler. Universitetets ekonomi är ansträngd (ni andra studentreppar vet och har hört detta tusen gånger…), och ett återkommande problem är vakanta lokaler. I dag ligger UU på 8–9 procent tomma ytor, trots att målet är runt 5 procent. Varje procentenhet kostar ungefär 10 miljoner kronor, vilket som alla förstår, snabbt blir stora summor. Problemet är att lokalerna ligger utspridda som hål i en schweizerost, vilket gör det svårt att avveckla utan att hela verksamheten påverkas. Därför väntar nu en ordentlig översyn där studieplatser, bibliotek och tentamenslokaler också kommer att diskuteras, frågor som är högst relevanta för oss studenter. Självklart nämndes även AI, inget mötesforum på UU utan AI-snack. Universitetet utreder just nu hur AI bäst kan implementeras i utbildningen på ett sätt som både gynnar lärare och studenter. 

Mitt i allt detta fick vi också blicka framåt. År 2027 fyller Uppsala universitet 550 år, och planeringen för jubileet är i full gång (tjohooo fest!!). Ambitionen är att det ska bli ett firande för hela staden, däribland i samarbete med Uppsala kommun. Rektor Anders berättade bland annat att jubileet till och med ska uppmärksammas i stadens förskolor. Rekrytering till högre utbildning börjar tydligen tidigt.

Under dagen diskuterades också strategisk kompetensförsörjning, vilket ledde till en viktig, och för vissa ganska obekväm fråga: varför tar sig inte kvinnor lika högt upp i akademin? På doktorandnivå är könsfördelningen relativt jämn, men när det kommer till befordran till lektor och professor tappar universitetet kvinnor längs vägen. Konsistoriet diskuterade möjliga orsaker, men något enkelt svar finns inte. Däremot är det tydligt att frågan tas på allvar och många (riktigt coola) kvinnor inom Konsistoriet vittnar om att detta sker överallt och att UU borde stå längst fram i ledet för att lösa detta. Efter detta var det (äntligen) dags för lunch. Vid mitt bord hamnade samtalet på hur svårt det kan vara för studenter att få jobb efter examen. Ett ämne som, helt hypotetiskt, kan ligga nära undertecknades egna erfarenheter.

Under eftermiddagen fortsatte diskussionerna med bland annat forskningsetik och Konsistoriets roll och ansvar. Hur mycket ska staten styra universiteten, och hur mycket ska lämnas till kollegial styrning? Vi fick en presentation om statlig vs kollegial styrning från Sten Heckscher (google Sten om ni inte vet, hans CV är imponerande) och Kerstin Sahlin (också väldigt imponerande och bla fd Prorektor på UU). Staten finansierar en stor del av verksamheten och är demokratiskt vald, men samtidigt bygger universitetets legitimitet på akademisk frihet och kollegial kultur. Konsistoriets roll hamnar ofta mitt i den spänningen. Det ska inte bara vara en instans som klubbar igenom beslut, men heller inte detaljstyra verksamheten. Jag tyckte att det var en väldigt spännande punkt, men jag förstår om det inte ligger alla i smaken så vi går vidare. 

Sen kom den punkt där jag faktiskt gjorde min kanske tydligaste insats under hela internatet. Konsistoriet beslutar nämligen om arvoden för styrelsen i Uppsala akademiförvaltning, där det också sitter en studentrepresentant. Förslaget var att höja alla arvoden utom just mötesarvodet, som studenten får. Då räckte jag upp handen och frågade varför. Efter ett kort resonemang konstaterade ordförande Ann Ramberg att det inte kändes rimligt, och föreslog att arvodet skulle höjas med 500 kronor. Så till nästa studentrepresentant i det uppdraget: varsågod, de där kronorna är från mig.

Dagen avslutades med middag och mingel. En av de stora fördelarna med att sitta i Konsistoriet är just de informella samtalen med ledamöterna. Vi har ibland olika syn på universitetet och jag upplever att vi kan bredda varandras perspektiv. Under middagen höll ordförande Ann Ramberg också ett väldigt fint, men tungt, tal om aktuella världshändelser. Det ramade in dagen som visar att vi kan diskutera lokaler hit och styrning dit, men det pågår en hel värld därute som universitetet är en del av och vi alla måste göra det vi kan för att hjälpa varandra. Okej, det blev lite väl deep. Summan av kardemumman: fantastiskt tal, middagen var supergod och en bra heldag av intressanta diskussioner och presentationer. 

Dag två började tidigt med frukost kl. 07:00, följt av det formella sammanträdet. Rektors PM innehöll en blandning av information och välförtjänt skryt, bland annat om rekordhöga ansökningstal till universitetet. Samtidigt landade mycket av diskussionen återigen i utbildningsfrågor och ekonomi. Uppsala universitet utbildar fler studenter till examen än vad regeringen betalar för, vilket leder till hård press på verksamheterna rent ekonomiskt. På sikt riskerar det att innebära mindre lärarledd tid, färre labbmoment och att fristående kurser försvinner, vilket direkt påverkar studenter negativt. UU håller just nu på att se över antagningarna och försöka matcha antagna studenter med hur mycket det kostar att utbilda, men det är ingen förändring man gör (eller bör göra) över en natt. 

Två intensiva dagar senare blev det tydligt varför det är viktigt att studenter finns representerade i Konsistoriet. Man är kanske inte alltid den som pratar mest, men ibland räcker det med en fråga vid rätt tillfälle och så har vi höjt arvodet för en studentrepresentant. Studentrösten tas på allvar och även om det är blandning av formella ståndpunkter och informella middagssamtal så är det viktigt att vi är där och tar ställning för studenterna. 

Och ja. Det är också väldigt gott fika.