Dekaninternat hösten 2025

På väg

En solig och klar höstmorgon! Luften är frisk och löven gula. Tisdagens sedvanliga morgoncykeltur nedför Krongatan med sin enkla vänstersväng ut på Norbyvägen mot Segerstedthuset kändes extra rolig då de de här två dagarna skulle bjuda på Dekaninternat!

Dagens studentrepresentation smygstartade med ett  vanligt beslutsammanträde tillsammans med Prorektor, Universitetsdirektör och Akademiombudsman - innan vi begav oss mot Sigtuna för det riktiga äventyret. Det stundande internatet är ett tillfälle för universitetets dekaner (fakulteternas chefer), ledning och inte minst, studenterna att träffas för att diskutera och lära oss om pågående universitetsövergripande angelägenheter: En sorts kick-off i mitten av terminen kan man säga.

Bussturen bjöd på mycket trevligt sällskap med ordförandekollega Sigrid Wellin från Farmacevtiska studentkåren. Det blev diskussion om kårhus, alumnverksamhet, förväntningar på internatet och givetvis, barndomsfilmer. Vi anlände precis i tid för lunch, varpå studenterna genast utövade en självvald segregation till Prorektors gäckade förhoppningar: Vi studenter måste ju värma upp innan minglet med professorerna kan börja!

På plats

Mätta och belåtna samlas vi för att inleda de schemalagda passen i en sal med bordsgrupperingar som skulle gynna just det mångfaldiga minglet. Det var egen bordsplacering förvisso, men vi alla förstod uppgiften här. Först ut på dagens agenda är en “På gång”-runda från vetenskapsområdena, den centrala ledningen och så klart studentkårerna. Priset för bästa presentation går i alla fall till Doktorandnämndens ordförande Prabash Wijethunga som med retorisk skicklighet redogör för doktorandernas behov och aktuella frågor. En viktig del av att vara studentrepresentant är att ta det allvarsamma med det roliga - något vi ändå lyckas helt okej med i våra väl förberedda presentationer.

När vi sedan går vidare mot nästa punkt på agendan: Lägesrapport om forskningspropositionen, är humöret på topp inför ett för vissa tungrott ämne. Det är emellertid många händer i luften från de olika fakulteterna när frågestunden öppnar upp om hur vi ska bli bättre på forskningsfinansiering vid universitetet. Det är inte alltid lätt att från sina varsina håll söka pengar till forskningsprojekt på en tävlingsinriktad marknad som kräver skicklighet i ansökningsprocesser - själv tänker jag genast på mina mångtaliga och ofruktbara stipendieansökningar.

Efter ett citat av Winston Churchill och nästintill oläsbara tabeller går vi över till något för oss alla mycket relevanta ämne: Det ekonomiska läget. Universitetet är vana vid att pengar alltid finns att tillgå: att forskningen och utbildningen alltid satsas på, men så är inte fallet längre. Trots de svåra besparingskraven från Regeringen, som vi alla märker av på olika sätt, lyckas vår Rector magnificus Anders Hagfeldt ändå producera en hoppfullhet som är värt att citera: “Vi kan inte bromsa i uppförsbacken”.

Vi pratar vidare om AI i utbildningen: Ett tema som lockar många till diskussion och åsikter. Det verkar landa i att hela världen har ganska dålig koll på var utvecklingen kommer att leda och att det kan kännas fruktlöst att planera för hur implementeringen ska ske systematiskt. Men det betyder inte att vi inte ska försöka! Här måste vi signalera att vi är med på frontlinjen av teknisk utveckling och inte blundar för samhällsförändringarna.

Dag 2

Efter en snabb frukost från eget håll (ja, jag sov över efter en något långdragen kväll), går vi över till vad jag personligen tycker är det roligaste temat, nämligen universitetets 550-årsjubileum! Johan Tysk och Anna Liv Jonsson presenterar tidsplanen, ambitionerna och hur pengarna ska räcka till för alla festligheter som planerats. Vid mitt bord yttras önskemål om karnevaler som ofta förekom förr inom det studentikosa Uppsala. Men ett långbord på Svartbäcksgatan inne i centrum kanske ändå kan vara en idé? Åtminstone har vi ett internordiskt studentmöte i Botan att se fram emot!

För somliga lite mindre roligt, men absolut lika viktigt, är Mål och strategier för universitetet. Det här var tyvärr nog den enda gången vi faktiskt fick interagera i smågrupper - ett vinnande koncept! Ett antal mål brainstormas fram och på utbildningssidan fick studenterna chansen att visa upp sig. Här sätter vi agendan för vad universitetet ska sträva efter på en 5-7 års sikt och studentinflytandet blir nog aldrig så tydligt som nu. Det återstår att se vad den slutliga prioriteringslistan blir men var säker på att vi är med under hela vägen!

Vi summerar dagen och tar lunch. Studenterna avslutar internatet som vi inledde det: Runt gemensamt bord - men diskussionerna över dessa dagar lämnade inte mycket att önska och det var sammanfattningsvis en mycket lyckad resa! Nu hemresa; uppför Dag Hammarskjölds väg och de nordliga björkarna som pryder vägkanten vid Rosendal. Hösten gör sig påtaglig när vi stiger ur bussen utanför Blåsenhus.

Ska man verkligen sätta sig vid skrivbordet och jobba efter allt detta?